Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

3 frågor till Jonas Abrahamsson, samordnare för Vi-projektets kompetensutveckling

Jonas Abrahamsson, samordnare för Vi-projektets medskapandeprocess, vid pianot.

När Jonas Abrahamsson först kom i kontakt med Vi-projektet så trodde han att det var i egenskap av hans arbete som deltidsmusiker. Det visade sig att det var andra delar av hans bakgrund, studierna i statsvetenskap och praktiken på SIDA, som skulle bli centrala. Jonas är samordnare för den medskapande processen (MSP), kompetensutvecklingen inom Vi-projektet.

– Vill du berätta mer om vad den medskapande processen är?

– Under Vi-projektets förberedelsefas satt projektledningsgruppen och funderade över hur vi skulle gå tillväga för att skapa en plattform för våra Vi-kollegor i Fyrbodal och Sjuhärad, som jobbar dagligen med unga vuxna som varken arbetar eller studerar (uvas). Våra grubblerier resulterade i MSP, en kompetensutveckling och samtalsplattform där Vi-kollegorna i fråga får syn på varandras insatser, och därutöver får en möjlighet att tala ut om de lokala utmaningar som präglar deras vardag.

Under hösten har vi mest jobbat med metoden framtidsverkstad, ett dialogverktyg som fokuserar på handling istället för ord. I december månad kommer MSP-deltagarna att presentera ett tjogtals utvecklingsplaner tack vare deras jobb med framtidsverkstäderna.

– Vad hoppas du att dessa utvecklingsplaner resulterar i?

– Jag personligen hoppas på ännu fler synvändor. Hela hösten har präglats av situationer där jag har fått chansen att tänka om. Jag slås av vilket jobb det är att konfronteras med seglivade strukturer som finns såväl inom mig som i samhället i stort. Men om vi inte vågar bryta med det gamla och tänka nytt så riskerar dessa strukturer att exkludera uvas ytterligare. Synvändor blir därför nödvändiga för att vi ska kunna möta uvas i ögonhöjd, och således göra oss redo att ta in deras kunskap och erfarenhet om vår tids samhällsutmaningar på riktigt.

– Kan du ge några exempel på de strukturer som du talar om?

– Jag tänker nog framför allt på den sociala ingenjörskonsten som vi har i ryggmärgen inom svensk offentlig förvaltning. Under flera generationer har det svenska samhället formats för människor, istället för tillsammans med människor. Vi-projektet slås hela tiden av synvändor, då vi upptäcker att det är lättare sagt än gjort att bryta med denna djupt rotade mentalitet. Det finns en lockelse att göra precis som vi alltid gjort, bara vi gör det ännu mer och ”bättre”. Men som läget ser ut nu är inte ett sådant tillvägagångssätt hållbart längre. I dagens globaliserade värld, där människors väl och ve präglas av så många andra faktorer än nationella ramverk och utvecklingsstrategier, måste vi tänka nytt ifall vi vill nå social hållbarhet. Dagens problem och utmaningar är så pass komplexa så att de måste formuleras tillsammans med dem som berörs – i vårt fall gäller saken uvas – det vill säga unga vuxna som varken arbetar eller studerar.

Jag hoppas helt enkelt att MSP, med alla synvändor som en sådan process kan föra med sig, blir framgångsrik i att föra oss närmare medskapandet tillsammans med dem som berörs.

Senast uppdaterad: 2020-11-18 16:35