Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Den formidabla forumteatern

Forumteater om diskriminering på arbetsmarknaden och psykiskt våld på ett event med Rädda Barnen, Vi-projektet, Support Group Network och Studiefrämjandet. Foto: Support Group Network. 
Forumteater om diskriminering på arbetsmarknaden och psykiskt våld på ett event med Rädda Barnen, Vi-projektet, Support Group Network och Studiefrämjandet.
Fotograf: Support Group Network

Jonas Abrahamsson delar med sig av sina betraktelser kring hur knepig arbetsmarknaden kan vara och fördjupar sig i forumteaterns fördelar

Förr i tiden, innan Vi-projektet fanns i våra kommuner, satt jag på myndighet uppe i Stockholm och kämpade med kvalitetssäkring av biståndsinsatser i Afghanistan. Det var en ansedd, högaktad praktikplats som jag hade lyckats anskaffa mig. Sen visade sig själva arbetet vara något av den största Sisyfos-stenen som jag någonsin släpat framför mig (speciellt i ljuset av talibanernas maktövertagande 2021) men det är en helt annan historia.

"Varför går du en praktik om du är klar med din masterutbildning?"

När jag började min praktikplats på SIDAs Afghanistanenhet frågade enhetschefen och i princip samtliga handläggare mig: ”men varför går du en praktik om du nu är klar med din masterutbildning?”

Mitt svar blev något i stil med: ”Jo, jag tycker att biståndsarbete är så väldigt intressant, och jag vill testa på att lära mig mer om det innan jag vet ifall jag verkligen vill satsa på en karriär inom det fältet”

Det mer sanningsenliga svaret torde ha varit: för att det inte finns tillräckligt med jobb och försörjningsmöjligheter ens för en utexaminerad statsvetare (tack för att du frågar eller något!!).

Det känns viktigt att dela med sig av detta, i relation till vårt arbete inom Vi-projektet, eftersom det ger lite en bild av hur svårt det är att slå sig fram på den svenska arbetsmarknaden idag.

Efter min praktik på SIDA blev jag erbjuden en tjänst som ”personaladministratör – PA”, vilket i princip innebar att jag skulle lära handläggare hur man räckte upp handen på Zoom- och Teamsmöten under Corona-pandemins första månader.

Utbildning öppnade inte dörren för alla

Jag ville verkligen inte tacka ja. För jag kände att min femåriga utbildning inom sociologi- och statskunskap var mer värd än så. Men jag gick också runt med känslan – ”är det bara jag som känner att min utbildning är värd något? Varför utbildade jag mig ens, när arbetsmarknaden ser ut som den gör?”. Mina klasskompisar delade samma vanmakt. Många av dem var glada ifall de ens fick ett jobb på myndigheter överhuvudtaget. Ungefär hälften av dem jag fortfarande har kontakt med jobbar nuförtiden inom restaurangbranschen. Några kör ut matleveranser åt firmor som Foodora eller Über eats. Jag inser att jag hade en väldig tur som kom i kontakt med Vi-projektet runt den här post-student-perioden av mitt liv. 

Mina anställningsintervjuträffar med styrgruppens ordförande inom Vi-projektet, Tomas Rydsmo, fick mig att direkt tacka nej till SIDAs jobberbjudande, och istället hoppa in som regionanställd i Västra Götaland.

Forumteater i Afghanistan

Med detta sagt så har jag ändå en del att tacka SIDA för. Det var bland annat där som jag kom i kontakt med metoden forumteater. En teaterform som banar väg för förändring underifrån, pådriven av de människor som berörs mest av nutida samhällsproblem – såsom exempelvis ekonomiska klyftor, klimatförändringar, etniska splittringar och/eller våld i nära relationer. Jag läste rapporter från tidigare biståndsinsatser finansierade av Sida, där forumteater hade fått etniska grupper i Afghanistan att mötas och bearbeta sina fördomar om varandra. Så fort jag började som projektsamordnare i Vi-projektet så visste jag att jag ville försöka få med forumteater som metodverktyg i arbetet att inkludera människor i frågor som berör dem. 

Ambitionen har sedan dess varit att såväl medarbetare i Vi-projektets medskapande process (MSP) som UVAS själva ska få möjlighet att praktisera forumteater under år 2020 till 2022.

Vad är forumteater?

Forumteater är en konstform med ambitionen att stärka stödet till den egna förmågan (empowerment), främst hos exkluderade och marginaliserade grupper i samhället. Metoden utvecklades i Brasilien under 1960- och 70-talen av Augusto Boal, där hans idé var att reformera den brasilianska teatern, genom att bland annat föra in frågor om maktrelationer, förtryck och diskriminering på teaterscenen – och därutöver tillintetgöra barriären mellan teaterutövare och åskådare. Istället för att vara spectators ville Boal att åskådarna skulle bli spectactors.

Skapar tro på social förändring

I arbetet med forumteater regisseras nämligen en pjäs på förhand om någon form av förtryck i samhället tillsammans med en ensemble av skådespelare. Den publik som sedermera iakttar skådespelet på scen uppmuntras att ingripa med frågor, tillrättalägganden och/eller sin fysiska närvaro och på så vis ”förändra handlingen”. Denna interaktion har vid ett flertal gånger bevisats leda till att människor stärks i sin tro – på att förändring även kan ske ute i ”det verkliga livet”. Forumteatern som metod väcker helt enkelt en aptit att uppnå social förändring till det bättre.

Boals forumteater har fått ett stort genomslag i såväl utvecklingsländer som i mer resursstarka länder i västvärlden. Det ovan nämnda arbetet i Afghanistan är bara ett av många exempel. Ett annat är Jana Sanskriti – en forumteatergrupp i Indien som lyckats motarbeta mäns våld mot kvinnor i flera av landets provinser.

Belyser problem och väcker känslor

Här på hemmaplan har vi inom Vi-projektet jobbat med forumteater för att belysa problem som kan uppstå i det dagliga relationsbyggande arbetet mellan, till exempel, en studie- och yrkesvägledare och UVAS, eller en förvaltningschef och en KAA-handläggare, eller en UVAS och städpersonal på en folkhögskola. Resultaten har lett till många skratt, men också många känslosamma stunder som berört deltagarna under forumteaterträffarna; såväl UVAS som Vi-medarbetare. Jag är helt enkelt väldigt tacksam över att ha fått stöta på forumteater i mitt liv, och att Vi-projektet blivit en plattform där metoden fått ta plats och nå sin fulla potential!

Nu senast i Vänersborg, söndagen den 6 mars, då en 12-årig tjej gick upp och stoppade ett förtryck som kretsade kring kvinnans begränsningar i det offentliga rummet i dagens Sverige. Jättegripande, och jätteinspirerande!

Senast uppdaterad: 2022-03-16 15:44