Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

– Att skapa karaktärer gör att det blir mer levande.

Vi har intervjuat Mattias Kvick, som arbetar med att skapa illustrationer för att belysa frågor och situationer som är viktiga inom Vi-projektet.

– Börja gärna med att berätta vem du är, vad ditt jobb är och hur du kom att arbeta inom Vi-projektet.

– Mitt namn är Mattias Kvick och jag är numera på heltid frilansande tecknare, konstnär och lite allt möjligt inom kulturbranschen om man säger så. Just i detta fall så arbetar jag ju då som tecknare och jobbar utifrån Alingsås. Jag kom in i det här projektet genom ett tidigare projekt där jag hade tecknat på plats. Genom den vägen fick man inom Vi-projektet nys om mig!

– Hur har ditt arbete för att komma fram till dina olika illustrationer sett ut?

– Processen är ett sätt som jag har hittat genom åren då jag arbetat med detta under så många år. När jag vet att det behövs, och skall göras många bilder, inom samma ämne så finns det en fördel att skapa karaktärer. Det påminner till viss del om att skriva en bok, men att börja med att skapa karaktärer gör att det blir mer levande.

Denna process gjordes i samarbete med framför allt Therese då när vi kommit fram till sju olika karaktärer som vi tycker reflekterar samt representerar många olika individer inom det Vi-projektet arbetar med. Dessa karaktärer blir för mig väldigt levande personer. Det här hjälper mig att exempelvis gestalta koncept såsom möten i ögonhöjd då jag nästan känner karaktärerna vid det här stadiet. Det är ett väldigt roligt sätt att jobba på!

– Finns det några särskilda utmaningar eller svårigheter när man skall gestalta det som projektet arbetar med i bild?

– Jag tycker det inte har varit särskilt svårt att få in de olika nyanserna, utan snarare att försöka begränsa sig och inte försöka gestalta allting i en och samma bild. Det går säkert att få in allt men risken är att bilden blir överbelastad. Jag arbetar mer med enkelhet så att bilderna är så rena som möjligt och att små detaljer får stå för nyanserna.

En svårighet är dock det där med symboler och vad man skapar för associationer hos människor. Då pratar jag nödvändigtvis inte om symboler mer bildligt talat utan mer generellt vad vissa saker kan symbolisera för olika personer. Att försöka att väga in så att ingenting uppstår som extremt negativt eller att vara varsam så inte något blir rejält misstolkat är en utmaning. Den risken finns alltid när man gestaltar något i bild men det är något jag ständigt arbetar med och är medveten om.

– Vi-projektet är ett ESF-finansierat projekt vilket innebär att vi tar hänsyn till och inkorporerar de horisontella principerna (jämställdhet, tillgänglighet och icke-diskriminering). Hur tar du avstamp i dessa principer i ditt arbete?

– Jag får tänka på att ha respekt så att jag inte sitter och utmålar exempelvis handläggare som elaka människor och likadant när de gäller ungdomarna. Jag måste hela tiden teckna de här karaktärerna utifrån någon form av respekt. Jag tänker ju hela tiden på hur viktigt det är med representation, ifall du exempelvis är rullstolsburen och ser andra rullstolsburna i media, detta är viktigt! Mångfald är ju något jag ofta tänker på och hoppas kunna reflektera i dessa olika karaktärer så att så många som möjligt kan känna igen sig själva och känna sig representerade. Det är nog främst det jag tar avstamp i inom mitt arbete.

– Vad kan vi andra inom projektet göra för att tillgodose att dina illustrationer lever upp till dessa principer?

– Jag har ju själv jobbat mycket inom funktionshinder och med just syntolkning, men även att ha hänsyn till höjden så att så många som möjligt kan ta del av illustrationerna vid eventuell utställning.

–  Vad är något som uppdagats för dig under din tid som illustratör på projektet?  Är det några specifika insikter eller lärdomar du har lust att dela med dig av?

– Jag sitter ju så mycket med bilderna och arbetar men när man är en del av ett projekt som detta så får man givetvis en ökad medvetenhet om UVAS-problematiken och hur komplext det är. När det kommer till lärdomar så har det varit mycket samarbete inom detta projekt. Det är ett spännande sätt att jobba på och skiljer sig mot hur jag vanligtvis arbetar. Att bolla så många idéer fram och tillbaka har varit väldigt kul och spännande. Jag känner ju själv att jag utvecklas som illustratör genom detta!

– Vad hoppas du att dina illustrationer kan förmedla?
– Ifall jag skall använda ett ord så får jag nog säga igenkänning. Det är det jag hoppas på, att man skall kunna känna igen sig både i det negativa och positiva. Att göra de här bilderna på ett sätt så att de skulle kunna ha hänt på riktigt.

Senast uppdaterad: 2022-04-20 15:14