Röster om högskolekursen Medskapande processer i arbetet med unga som varken arbetar eller studerar

Carl Jarnström, elev på Vuxenutbildningen i Borås:

– Varför valde du att gå kursen?

– Jag vill bli polis, så för mig är det ett sätt att ta mig utanför min comfort zone, berättar Carl.

Att man kan hjälpa människor och har varierande arbetsdagar är de saker som lockar Carl mest med polisyrket.

– Jag har haft en ganska svår uppväxt och vill ha ett yrke där jag kan hjälpa människor. På sistone har det stått mellan att vilja bli psykolog och polis. Jag har alltid strävat efter att vara så snäll och ärlig som möjligt, att kunna vara den bästa versionen av mig själv. Att ingen dag är den andra lik för poliser lockar också, säger Carl. 

– Vad tycker du om kursen hittills?

Förutom möjligheten att kunna ta högskolepoäng så ser Carl kursen som ett tillfälle att prata med människor från vitt skilda bakgrunder.

– Som polis är det viktigt att vara bekväm med att prata med nya människor. Genom den här kursen träffar jag många typer av personer. Min arbetsgrupp består av otroligt trevliga personer. Inför nästa kurstillfälle så ska vi använda oss av storytelling och skriva ner vår historia. Jag ser framemot att höra allas berättelser, säger Carl. 

Inga-Lill Thor, extra mentor/kurator Vuxenutbildningen i Borås Stad:

– Varför valde du att gå kursen?

– Vuxenutbildningen i Borås Stad ingår i två delar av VI-projektet. Ett team ska ge mer stöd till unga vuxna 20–24 år som studerar kurser i svenska. Teamet består av en samordnare, tre pedagoger, en speciallärare, två studie- och yrkesvägledare och jag som extra mentor/kurator.

Jag tillhör också ett arbetslag på vård och omsorg som ska ge stöd till ensamkommande ungdomar som studerar enligt nya gymnasielagen till undersköterskor. Arbetslaget består av pedagoger som undervisar i svenska och pedagoger som undervisar i vårdämnen och jag som kurator.

Vi som valt att gå utbildningen har olika synsätt. Det pedagogiska och det psykosociala perspektivet. Genom att vi gör detta tillsammans får vi möjlighet att ta del av varandras erfarenheter och skapa en samsyn över hur vi tillsammans ska stötta eleverna bäst.      

– Vad tycker du om kursen hittills?

– Jag är undersköterska, socionom och samtalsterapeut. När Bo föreläste kändes situationen och ämnet välbekant och tryggt. Alla fick också möjlighet att vara delaktiga och prata om vad vi skulle göra tillsammans. Skapandet av förutsättningar för delaktighet, att vi alla är sociala varelser som har ett behov av att bjudas in för att kunna bidra, var även en intressant aspekt av föreläsningen.

Det var också bra att vikten av att ställa frågan ”vad är det som hänt dig?” och inte ha förutfattade uppfattningar lyftes upp. Ungdomar är ingen homogen grupp. Jag gillar att kursen utgår från att hitta en samtalsform för att forska tillsammans och tillvarata den handlingskraft som finns.  Att man löser saker tillsammans och att alla erfarenheter har ett lika värde.

– Hur tror du att du kommer att få nytta av kursen (i ditt liv eller din yrkesroll)?

– På vuxenutbildningen är vi flera personer, som har olika roller och som stöttar elever tillsammans. Eftersom vi har korta kurser så är det viktigt att tidigt fånga upp när det finns ett behov av extrastöd. Det behöver finnas en balans mellan ramar, regler och individuella lösningar.

Det är viktigt att vi skapar det här tillsammans, att vi får en samsyn och ett gemensamt mål. Elever får den bästa hjälpen när det finns en trygg personalgrupp, som använder varandras erfarenheter och kompetens utan prestige. En person kan inte lösa allt på egen hand. Vi måste bjuda in varandra. Alla professioner kan bidra och är lika viktiga i sammanhanget.

På vuxenutbildningen är det ett nytt arbetssätt som ska provas. Målet är att få fler elever att lyckas med sin utbildning.